Så många önskemål...

...så lite pengar. Typiskt.

Jag har nog aldrig velat ändra så mycket på mig själv, som jag gör just nu! Genomgå en stilanalys, få bukt med alla dessa förbenade hudproblem en gång för alla, skaffa ny frisyr och behålla den, färga håret, börja träna ordentligt så man får lite snyggare former, och sist men absolut inte minst så vill jag förstora brösten.

Vart ska man få alla pengar ifrån?! Så mycket som min kropp förstör min självkänsla, så som den ser ut just nu, så kommer jag nog aldrig våga ta mig ur skalet och skaffa nya vänner. Kärlek kommer inte ens på fråga, för stackars den sate som skulle behöva dras med det här äckliga skräpet...

Nä, som sagt. Jag vill bli stenrik. Och det NU!!

Höst, ge mig höst

Jag längtar verkligen efter en lång kylig höst och en lång frostig vinter! Sommaren kan gå och dra något gammalt över sig. Nej, jag trivs bäst i kyla, jag. *motvallskärring*

Fast samtidigt vet jag att den här hösten kommer göra så ont i hjärtat. Finns ju ingen Rita kvar att gå ut på långpromenad med. Långa promenader i skog och mark, med en härligt krispig luft och med gulande träd överallt.... Hur ska man nu göra, liksom?
 


Finns väl som vanligt inget bra svar på den frågan (skaffahuuuuund). Jag hoppas bara att skolan kommer ta upp all min tid, och jag kommer vara för upptagen för att stanna upp och se mig omkring. Något annat vet jag inte om jag skulle klara av utan att deppa ihop igen.

Ska iofs bli lite spännande att se vilka som kom in. :) Behöver nog definitivt lite nya människor i mitt liv. Dock har jag inga större förhoppningar på att det blir långvariga förhållanden. Det blir det ju aldrig, för jag har ju lärt mig den hårda vägen att livet aldrig går min väg, utan jag får så snällt stanna kvar på samma plats medan alla mina vänner fortsätter och försvinner ur sikt.

Nej, nog med sommardepp! Jag får allt försöka se fram emot en bra höst istället. Punkt.

Vilken aktivitet det var här, rå!

*damma bort spindelnät*

Nej, hua. Nu får det allt bli nån ordning på bloggandet. Eller nåt. x) Vi vet nog alla hur bra jag är på att fullfölja saker. Skolan försöker jag ta mig igenom iaf. Även om det är något lättare nu än det var i början så är det fruktansvärt svårt att komma dit på morgonen och inte känna en enorm stress och press över allt och alla. Menmen.. Det är väl bara att kämpa på.

Väntar med spänning på intagningsbrevet...



Vackra Hytteskogen. ♥ Är så svårt att tänka sig att delen till vänster kommer vara ett jäkla kalhygge om några månader. :( Jag undrar verkligen hur det kommer gå för alla stackars knytt och knott som bor där... Det är så sorgligt, och det gör så ont att jag nästan helt har bestämt mig för att aldrig åka dit mer efter att skogen är borta. Platsen som alltid varit mitt Eden kommer bara bli ett fult och varigt sår för resten av mitt liv.

Är verkligen inte lätt att försöka koncentrera sig på skolan med det i åtanke. Jag vill bara dra i nödbromsen och hoppa av, för vad är det för mening med att ha minnen om de bara ska skövlas bort?

En. Sån. Dag.

Ni vet, en sån där typisk "Åååååh, vad jag blir galen på alla dessa fjortisäckel  till småpojkar som ska förstöra dagen för andra bara för att de själva har diverse damp och adhd och inte vet vad sitta stilla och vara tysta och lyssna betyder".

-djuuupt andetag-

...

Så! Nu när jag fått det där ur mig (skrev det utan mellanslag först, för så stressat känns det just nu, både i huvet och magen) så ska jag bara fixa mig lite eftermiddagsfika så blir nog återstoden av dagen ganska bra. :) Bara att ånga på, tyvärr.

Mental krasch

Veckan började ju verkligen bra. Not. Första dagen på kursen i måndags och jag gav mer eller mindre upp direkt.

Genomled dagen i alla fall, och träffade min älskade farmor senare under kvällen. Jojo, den träffen hjälpte inte mycket vad gäller stöd och positivitet. Sitter där som ett nervöst vrak som skäms över hur hon betett sig tidigare under dagen, trots att det inte var något direkt pinsamt jag gjorde - bara några små knasigheter, så som man brukar göra sådär första gången i en grupp, och vad gör den gamla damen? Jo, hon klagar på att hon -under sina 98 år- inte uppnått något med sitt liv. HEJ DEPRESSION OCH DÖDSÅNGEST, liksom. Jobbigt var det, för jag kunde inte se annat än mig själv i samma sits när jag är gammal och grå...

Har bestämt mig för att ta en kort paus på några dagar. Ska försöka hitta motivation att åka till skolan på fredag, just för att fredagsstämningen brukar vara lättare, och nu känner ju gruppen varandra antagligen lite, så det borde nog vara lättare att smyga in. Förhoppningsvis. :/

Vi får helt enkelt se hur länge jag orkar gå, framför allt eftersom kursen håller på ända fram till juni. Bah!! Kursen har knappt börjat och jag är redan skoltrött. Great.

Studiemotiverande Folkhögskolekurs.

Bara namnet får en annan att bli dyslektiker.

That moment when man velar mellan att faktiskt pallra sig iväg eller stanna hemma och fortsätta sova... Avsky!!

Inte hjälpte det heller att jag, under de få timmarna jag fick lite sömn, drömde om matematik med Emelie (en barndomsvän) på Lillåskolan. xD Var pannkaka till lunch också, pannkakor med smält ost, morötter och mjölk. :l

Aja, nog babblat. Dags att stressa vidare! Uppdaterar senare om hur kursen kommer vara upplagd, och hur min stackars mage överlevde stressen....

Mwahahaha!

Det blev som jag trodde!

Vaktispraktik på Hagaskolan med start nu på måndag!
Spännande, spännande!

Får se om jag klarar av alla ungar bara... x.x

Så mycket bloggande det blev...

Har inte mycket att säga just nu, förutom att livet är pest och jag ska på möte den 24e med Stefan, CFA, Hofors kommun och sist men inte minst, våran favoritvaktmästare; Arto Heinola!

Kul om jag får praktikplats på Hagaskolan. Sussie kommer bli erkänd som den läskiga vaktmästarpraktikanten som smyger runt i korridorerna och ser allmänt läskig ut. :D

Haha.

RSS 2.0