kvalsterknarkare

...så lite pengar. Typiskt.

Jag har nog aldrig velat ändra så mycket på mig själv, som jag gör just nu! Genomgå en stilanalys, få bukt med alla dessa förbenade hudproblem en gång för alla, skaffa ny frisyr och behålla den, färga håret, börja träna ordentligt så man får lite snyggare former, och sist men absolut inte minst så vill jag förstora brösten.

Vart ska man få alla pengar ifrån?! Så mycket som min kropp förstör min självkänsla, så som den ser ut just nu, så kommer jag nog aldrig våga ta mig ur skalet och skaffa nya vänner. Kärlek kommer inte ens på fråga, för stackars den sate som skulle behöva dras med det här äckliga skräpet...

Nä, som sagt. Jag vill bli stenrik. Och det NU!!

Jag längtar verkligen efter en lång kylig höst och en lång frostig vinter! Sommaren kan gå och dra något gammalt över sig. Nej, jag trivs bäst i kyla, jag. *motvallskärring*

Fast samtidigt vet jag att den här hösten kommer göra så ont i hjärtat. Finns ju ingen Rita kvar att gå ut på långpromenad med. Långa promenader i skog och mark, med en härligt krispig luft och med gulande träd överallt.... Hur ska man nu göra, liksom?

 

Finns väl som vanligt inget bra svar på den frågan (skaffahuuuuund). Jag hoppas bara att skolan kommer ta upp all min tid, och jag kommer vara för upptagen för att stanna upp och se mig omkring. Något annat vet jag inte om jag skulle klara av utan att deppa ihop igen.

Ska iofs bli lite spännande att se vilka som kom in. :) Behöver nog definitivt lite nya människor i mitt liv. Dock har jag inga större förhoppningar på att det blir långvariga förhållanden. Det blir det ju aldrig, för jag har ju lärt mig den hårda vägen att livet aldrig går min väg, utan jag får så snällt stanna kvar på samma plats medan alla mina vänner fortsätter och försvinner ur sikt.

Nej, nog med sommardepp! Jag får allt försöka se fram emot en bra höst istället. Punkt.