kvalsterknarkare

Jag längtar verkligen efter en lång kylig höst och en lång frostig vinter! Sommaren kan gå och dra något gammalt över sig. Nej, jag trivs bäst i kyla, jag. *motvallskärring*

Fast samtidigt vet jag att den här hösten kommer göra så ont i hjärtat. Finns ju ingen Rita kvar att gå ut på långpromenad med. Långa promenader i skog och mark, med en härligt krispig luft och med gulande träd överallt.... Hur ska man nu göra, liksom?

 

Finns väl som vanligt inget bra svar på den frågan (skaffahuuuuund). Jag hoppas bara att skolan kommer ta upp all min tid, och jag kommer vara för upptagen för att stanna upp och se mig omkring. Något annat vet jag inte om jag skulle klara av utan att deppa ihop igen.

Ska iofs bli lite spännande att se vilka som kom in. :) Behöver nog definitivt lite nya människor i mitt liv. Dock har jag inga större förhoppningar på att det blir långvariga förhållanden. Det blir det ju aldrig, för jag har ju lärt mig den hårda vägen att livet aldrig går min väg, utan jag får så snällt stanna kvar på samma plats medan alla mina vänner fortsätter och försvinner ur sikt.

Nej, nog med sommardepp! Jag får allt försöka se fram emot en bra höst istället. Punkt.