Studiemotiverande Folkhögskolekurs.
That moment when man velar mellan att faktiskt pallra sig iväg eller stanna hemma och fortsätta sova... Avsky!!
Inte hjälpte det heller att jag, under de få timmarna jag fick lite sömn, drömde om matematik med Emelie (en barndomsvän) på Lillåskolan. xD Var pannkaka till lunch också, pannkakor med smält ost, morötter och mjölk. :l
Aja, nog babblat. Dags att stressa vidare! Uppdaterar senare om hur kursen kommer vara upplagd, och hur min stackars mage överlevde stressen....
Hatar den känslan. Som om nån slagit en yxa i huvudet på en, totalt hjärndöd. Världens enklaste sak vore att bara ge sig ut, sätta sig på bussen, åka till skolan. Ändå är det bland det svåraste i världen, man helt låst i huvudet; även om man är helt påklädd och redo håller en osynlig spärr en kvar, övertygar en om att denna dagen spenderas bäst hemma.. för att vila, kanske åstakomma något man inte hunnit eller orkat med tidigare.. fast det blir ju givetvis inte gjort det heller..
Det dummaste av allt är att man så väldigt väl VET att den har fel, den där känslan.. men ändå är den så svår att stå emot, överväldigande.
Hade tänkt att det skulle vara lite kul framöver om du gick där, kanske vi kunde ses någon rast och catch up. Men nu ser det ut som att jag ska sluta i stället.. ;O
Öh, konstigt formulerat där på vissa ställen. Slut i huvudet. skylla på
